Nyhetsbrev 4 2026
Historien om den olympiska elden. Ericssons bristande personalstrategi, om ensamhet och filmen Rental Family samt om dansföreställningen Lonely Together på Stadsteatern.
I veckans nyhetsbrev:
Om varför Ericssons personalstrategi är problematisk.
Om japanska filmen Rental family där vår ensamhet i dagens samhälle står i fokus.
Om föreställningen Lonely Together på Stadsteatern som gjorde mig både rörd, glad och tacksam.
ANTIKEN: Historien om den olympiska elden.
Ikväll invigs de olympiska spelen när den berömda os-elden tänds i en ceremoni i Milano. Men hur kommer det sig att OS-elden blivit en så viktig symbol? Hur började den nygamla traditionen med fackelstafett från Olympia till värdstaden egentligen? Alla dessa svar får du i min artikel i GP Kultur (ej på nätet ännu) om kopplingen mellan antiken och dagens OS-eld.
LEDARSKAP: Ericssons tondöva ledarskap som provocerar
I mitten av januari meddelade Ericsson att man gjorde en rekordvinst med 10 miljarder kr för fjärde kvartalet och höjer utdelningen till aktieägarna. Det lät ju bra. Vad som var mindre bra var att man veckan innan varslade 1600 anställda i Sverige, varav 1100 på huvudkontoret i Kista. Börje Ekholm, Vd uttalade sig:
– Jag förstår att det blir problem av att gasa och bromsa, det kan vara svårt att förstå.
Det ligger mycket i det. Särskilt när det förefaller som att det inte hänger ihop. Storbolag kan arbeta kontinuerligt med personalfrågor men Ericsson verkar ha tappat greppet och markkontakten. Man har redan gjort sig av med många människor det senaste åren i flera neddragningar. Att igen varsla så många medarbetare verkar genuint fel och sakna omdöme när man samtidigt gör så stora vinster. Någonstans så försvinner tilltron till företagets strategi och planering. Lojaliteten urholkas. Är gränsen för Ekholm och Ericssons tondöva ledarskap nådd?
Facket Sveriges Ingenjörers koncernförhandlare, Per Norlander var mycket tydlig i Sveriges Radio med sin kritik om att det hanterats dåligt och inte konstruktivt.
Man använder motorsågen i stället för att lösa det på andra sätt. Det är skadligt för tilliten och skär rakt in i forskning- och utvecklingsverksamheten.
Det kan vara värt att påminna om att Ericsson på 1980- och 1990-talet var ett föredöme. Ericsson var ett företag med en levande berättelse om de engagerade ingenjörerna som arbetade hårt och sammansvetsat för att ta fram nya innovationer. Det var berättelser om olika utvecklingsteam som konkurrerade och sparrade internt i syfte att komma med nya lösningar för framtidens värld. Ericson har för längesedan förlorat den positionen som inspiratör. Den bild som fanns av ledarskapet handlade om tillit till spetskompetens och ingenjörers kunskap för att driva bolaget. Den tiden är förbi.
Det går inte att komma ifrån att ägare, företagsledning stirrar för mycket på aktieutdelningar och bonusar när man kommer med två sådana besked inom en vecka. Jag tror att det är förödande för ledarskapet och moralen i en organisation att så ryckigt och okänsligt styra en verksamhet. Innovationer kommer av människor och deras engagemang. Hur ska personalen på Ericson tänka och känna framöver? De kommer bli försiktigare, ha mindre tillit och ta mindre risker. Helt på tvärs emot vad företaget skulle behöva framåt.
Ledare som säger som det är och tar ansvar för hela bolagets framtid får högre trovärdighet på sikt. Ericsson och Börje Ekholm har urholkat förtroendet och verkar inte ärliga. I stället framstår man som giriga på bekostnad av personalens tillit och lojalitet. Jag kan inte säkert veta om min tolkning stämmer och att det förhåller sig på det sättet. Kanske finns det andra förklaringar jag inte känner till. Men utåt sett är det ingen vacker bild av Ericsson.
PSYKOLOGI: Filmen Rental Family, en japansk tragisk komedi om ensamhet
Nuförtiden läser jag ibland recensioner som jag uppfattar som onödigt snorkiga. Så var det med bioaktuella Rental Family som jag såg med nästan hela familjen.
Japanska filmaren Hikari gör sin debut med en komedi med stort allvar. Den handlar om den amerikanske gigaren Philip (Brendan Fraser) som är skådespelare och reklampelare i Tokyo. En stad han hamnat i av en slump och nu spenderat 7 år av sitt liv. Av en slump kommer han i kontakt med en agent som hyr ut människor för att spela verkliga roller i människors liv. Skammen att inte gifta sig kan göra att man hyr en skådespelare som låtsas vara ens man, så att ens familj och omgivning tror att man är gift.
I Rental Family blir Philip ombedd att spela den försvunne pappan till flickan. För att kunna söka in till en prestigefull skola får man inte vara frånskild utan en kärnfamilj. Den här rollen som ny pappa i flickans liv utvecklas till att bli verkligare än vad kanske någon hade tänkt sig. Jag ska inte berätta hur filmen slutar.
För mig är det intressant hur filmen ställer frågor om vad som verkligen betyder något för människor. Att vara känslomässigt ensam utan nära kontakt med familj och vänner gör att vi mår fysiskt dåligt. En uppmärksammad undersökning har visat att ofrivillig ensamhet förkortar livet med upp till 14 % hos äldre. I filmen försöker olika människor i olika livsfaser lösa detta behov men att hyra in en vän/familjemedlem. Att det här med sociala relationer också är en process som lever sitt liv blir tydligt. Vi kan inte köpa vänskap men inte heller klicka bort den när abonnemanget tar slut. Det passar känslomässigt dåligt såväl för den som hyr ut sig själv som den som hyr in någon. Nära relationer med vänner och familj såväl som genuin samhörighet är psykologiska behov som är djupt rotat i vårt mänskliga psyke. Det är helt enkelt en del av vårt sociala DNA. Därför är den moderna individualiseringen en anomali om vi ser det ur ett mänskligt historiskt perspektiv.
Rental Family skildrar ensamheten, gemenskapen och fångar existentiella frågor som är högst relevanta för vår tid. Oavsett om vi bor i Tokyo, i Stockholm eller i en liten by i en avkrok långt från civilisationen centrum.
PS: Jag vill tipsa om en kunskapsöversikt från 2020 på Arena Idé om ofrivillig ensamhet i Sverige.
KULTUR: Föreställningen Lonely Together är en hyllning till Avicii där både det enkla och djupa får rum
Stadsteatern har de senaste åren gjort flera generösa scenföreställningar där de ger publiken maximalt. Jag uppskattar verkligen att man vinnlägger sig för att ge oss allt de kan. En fin present när vi betalar ganska dyrt för våra biljetter.
Glädjen från dansare, musiker och skådespelare är påtaglig. Benke Rydmans hyllade föreställning Lonely Together gör mig rörd, sorgsen men också glad och tacksam för livet och för att den glädje ensemblen utstrålar smittar av sig i till oss i publiken.
De flesta i publiken har ståplats, när vi leds in i mörkret och blev en stor massa människor. Som att befinna sig på ett dansgolv på en klubb. Temat att vara ensam och tillsammans utforskas på olika sätt med referenser till dejting, att vara pinsam och ha hemligheter eller ha för höga förväntningar på andra. Men också gemenskapen av att smälta samman till ett kollektiv som gör något storslaget ihop. Att ta plats och sticka ut och samtidigt riskera att bli dissad av de andra.
Vi i publiken på dansgolvet blir mjukt och vänligt involverade i föreställningen på olika smarta sätt. Enkel koreografi som involverar publiken är sannerligen inte lätt att regissera fram. Vi är både publik, klubbkids och aktörer och åskådare på ett finurligt sätt.
Benke Rydmans lekfullhet där det banala och det djupa får vara med samtidigt och där skådespelarna både är individer och delar av gruppen väcker mina känslor. Mest av glädje men även stänk av sorg. Jag rekommenderar alla att se föreställningen. Jag kom dit sur, men gick därifrån men min tonårsdotter och nynnade tillsammans bland snöflingor och mörker på Sergels torg. Missa inte föreställningen innan biljetterna är helt slut!
PS: Missa inte att Dramaten har släppt fler biljetter till en annan extra allt-komedi Så tuktas en Argbigga. En föreställning jag analyserade i höstas med regissören Farnaz Arbabi.
Det var allt för denna veckas nyhetsbrev! Missa inte kommande datum för arrangemang och framträdanden där jag deltar och talar om min bok Allt flyter.
Vill du köpa boken? Under en begränsad period får läsare av nyhetsbrevet köpa boken till 20 % rabatt i Fri Tankes nätbokhandel. Rabattkoden är Jonas20.
Kommande datum
11 februari Livepodd och after work-mingel i samarbete med Bohmans Executive i Stockholm. Föranmälan krävs här.
17 februari. Frukostseminarium i samarbete med MPS Sweden och Peter Tolstoy om coachande ledarskap. Föranmälan krävs.
19 februari. Die My love visas på Psykologer tittar på film på Kulturhuset i Stockholm.
18 mars, kl. 17-18 samtal om min bok Allt flyter i Gamla Stans Bokhandel.
Tack för att du läser Jonas Mosskins nyhetsbrev! Prenumerera gratis för att få kommande inlägg och reflektioner.